karinchristina

Tänk att det redan gått en vecka sedan jag var i Paris. För exakt en vecka sedan gjorde vi oss iordning för att gå ut och äta middag en sista gång innan hemresan. Jag är lite nostalgisk, ja.
Vi har precis varit uppe och lyssnat på när Mme Bertrands granne spelade piano, Karoline sjöng Ave Maria också. Det var fint. Nu ska jag snart äta middag med massa folk, och jag anar att jag kommer få visa upp mina (inte så särskilt utvecklade) gitarrskills innan kvällen är över.

Annars har jag sovit idag. Jag vet inte riktigt vad det är med mig, men jag är väldigt trött. Det var en sådan där konstig sömn, jag drömde rätt mycket men jag visste att det var drömmar. Men ändå kunde jag inte öppna ögonen. Jag hade tänkt plugga, men det blev ingenting av med det tyvärr. Nåväl, tomorrow, tomorrow.

Tror inte jag nämt att det bor en ny student här nu. Han heter Andrew och är 18 år. Han kommer från Colombia, och han hade med sig massa fantastiskt gott Colombiskt kaffe, så nu har Neskaffet få maka på sig till fördel för Andrews kaffe. Det är dessutom bara jag som dricker kaffe i det här hushållet, so it's all miiiiine! Muahahhaha.

Nej nu kom det in folk i mitt rum. Vi höres!