Jag väljer friheten
Beyond Retro ska tydligen öppna här i Göteborg! Det är en skitgrym second-handbutikskedja som finns i bland annat Stockholm och London. De har massa snygga kläder, sist jag och Frida var i Stockholm införskaffades antalet klänningar i sagda butik. Och i februari öppnar den i Göteborg! Lyckan och fattigdomen är här.
Anyway, kort summering av dagen. Vaknade 08.45 och snoozade till nio. Sedan orkade jag mig ur sängen och lyckades stappla in i föreläsningssalen ca 2 minuter innan föreläsningen började. Vad den handlade om lämnar vi osagt (det vet varken du eller jag). Därefter var det lunch i Nox med folk i klassen, sen jobbade jag och Malin med planeringsrapporten och jag och Marcus fick in en utvärdering för PPH-kursen. Sen var klockan 4 och jag och Malin gick till Nox igen och åt middag innan vi åkte till dansen. Läskig upplevelse på dansen: på grund av misstänkt matbrist (jag borde nog väntat lite med att äta) så kändes det som att jag skulle svimma och lamporna började lixom flimra framför ögonen på mig. Fick gå ut och sitta ner och dricka vatten i ett par minuter, sedan kunde jag gå in igen och fortsätta. Det är verkligen viktigt med maten! Men det är svårt att pricka rätt med tider och så. Jahapp, efter dansen så åkte jag hem igen och åt lite soppa som tog mig tillbaka till livet. Har kollat på GE-galan och lagar just nu mat, rotfrukter i ugnen, ska serveras med stekt lök, kyckling och sallad. Om det blir klart nån gång vill säga.
Har tänkt lite på det här med politik. Malin har en bra fråga som man kan ställa sig för att se vilken grundidé man har politiskt sett. Denna frågan är: Vad värderar du högst, frihet eller rättvisa? Värderar du frihet högst så är du naturligtvis blå, och värderar du rättvisan högst så är du röd. Jag värderar absolut frihet högst. Som min kära vän sa: vad gör det mig om någon annan har lite mer, så länge som jag själv är nöjd? Går man däremot åt andra hållet så blir frågan inte lika lätt att besvara. Alltså; vad gör det mig om någon annan har lite mindre än mig, så länge som jag är nöjd? Jag är av den åsikten att enorma löneklyfter är av ondo. Det finns ingen mening med att vissa människor tjänar flera miljoner kronor i månaden. MEN. Jag tycker definitivt att en högskoleutbildad lärare (exempelvis) ska tjäna mer än någon som sitter i kassan på ICA. Har man satsat så mycket tid och pengar på att utbilda sig så ska man faktiskt få någonting för det. Annars skulle ingen bry sig i längden. Pengar är en stark drivkraft, tillsammans med lathet. Jag vill ha friheten att kunna skapa ett liv som ska se ut som jag vill. Inte där sagt att jag vill ha ett liv i lyx, det är emot min moral. Så var det sagt, även friheten har sin gräns. Man ska inte kunna göra vad som helst. Är det då frihet? Kan frihet restrikteras?
Om man ser det på miljöns sida så står vi inför en massiv karaktärsförändring. Det måste ske, annars kommer jorden gå under, det är bara en fråga om tid. Vi kan inte fortsätta leva som vi gör idag, med vår köpgalenhet, vår enorma konsumption. Men hur ska det då gå med samhället, som byggs upp av konsumptionen? Människan gräver sin egen grav, mer och mer för var dag som går.
Jag ser ingen entydig lösning på problemet. En befolkningsminskning skulle kanske vara att rekommendera. Och absolut, att folk slutar slösa på jordens resurser så förbannat mycket. Hur ska detta ske? Med ekonomiska styrmedel såklart! För än en gång, pengar, det är det enda som folk bryr sig om, vad de än säger. För är du redo att ge upp 'life as you know it'? Är jag? Jag önskar att svaret på den frågan var ja, men som det känns just nu så blir det ett svagt kanske. Jag är redo att ge upp vissa delar. Jag behöver inte köpa massa onödiga prylar, och försöker att inte göra det. Jag kan väl säga att jag har lyckats radera shopping som ett nöje ur mitt liv. Men visst köper man. Det märker man ännu mer när man bor själv och ska slänga skräpet som blir över själv. Det blir mycket. Äckligt mycket.
Men nog om miljöpolitik. På fredag blir det mys med Patronus, och på lördag ska jag bowla med Frida, Hanna m.m. MK-party på söndag tror jag? Nu ska jag äta min mat. (Hör Anna Skipper skrika i mitt öra: INGEN MAT EFTER KLOCKAN SJU. Och jag svarar: F U. F U.
Anyway, kort summering av dagen. Vaknade 08.45 och snoozade till nio. Sedan orkade jag mig ur sängen och lyckades stappla in i föreläsningssalen ca 2 minuter innan föreläsningen började. Vad den handlade om lämnar vi osagt (det vet varken du eller jag). Därefter var det lunch i Nox med folk i klassen, sen jobbade jag och Malin med planeringsrapporten och jag och Marcus fick in en utvärdering för PPH-kursen. Sen var klockan 4 och jag och Malin gick till Nox igen och åt middag innan vi åkte till dansen. Läskig upplevelse på dansen: på grund av misstänkt matbrist (jag borde nog väntat lite med att äta) så kändes det som att jag skulle svimma och lamporna började lixom flimra framför ögonen på mig. Fick gå ut och sitta ner och dricka vatten i ett par minuter, sedan kunde jag gå in igen och fortsätta. Det är verkligen viktigt med maten! Men det är svårt att pricka rätt med tider och så. Jahapp, efter dansen så åkte jag hem igen och åt lite soppa som tog mig tillbaka till livet. Har kollat på GE-galan och lagar just nu mat, rotfrukter i ugnen, ska serveras med stekt lök, kyckling och sallad. Om det blir klart nån gång vill säga.
Har tänkt lite på det här med politik. Malin har en bra fråga som man kan ställa sig för att se vilken grundidé man har politiskt sett. Denna frågan är: Vad värderar du högst, frihet eller rättvisa? Värderar du frihet högst så är du naturligtvis blå, och värderar du rättvisan högst så är du röd. Jag värderar absolut frihet högst. Som min kära vän sa: vad gör det mig om någon annan har lite mer, så länge som jag själv är nöjd? Går man däremot åt andra hållet så blir frågan inte lika lätt att besvara. Alltså; vad gör det mig om någon annan har lite mindre än mig, så länge som jag är nöjd? Jag är av den åsikten att enorma löneklyfter är av ondo. Det finns ingen mening med att vissa människor tjänar flera miljoner kronor i månaden. MEN. Jag tycker definitivt att en högskoleutbildad lärare (exempelvis) ska tjäna mer än någon som sitter i kassan på ICA. Har man satsat så mycket tid och pengar på att utbilda sig så ska man faktiskt få någonting för det. Annars skulle ingen bry sig i längden. Pengar är en stark drivkraft, tillsammans med lathet. Jag vill ha friheten att kunna skapa ett liv som ska se ut som jag vill. Inte där sagt att jag vill ha ett liv i lyx, det är emot min moral. Så var det sagt, även friheten har sin gräns. Man ska inte kunna göra vad som helst. Är det då frihet? Kan frihet restrikteras?
Om man ser det på miljöns sida så står vi inför en massiv karaktärsförändring. Det måste ske, annars kommer jorden gå under, det är bara en fråga om tid. Vi kan inte fortsätta leva som vi gör idag, med vår köpgalenhet, vår enorma konsumption. Men hur ska det då gå med samhället, som byggs upp av konsumptionen? Människan gräver sin egen grav, mer och mer för var dag som går.
Jag ser ingen entydig lösning på problemet. En befolkningsminskning skulle kanske vara att rekommendera. Och absolut, att folk slutar slösa på jordens resurser så förbannat mycket. Hur ska detta ske? Med ekonomiska styrmedel såklart! För än en gång, pengar, det är det enda som folk bryr sig om, vad de än säger. För är du redo att ge upp 'life as you know it'? Är jag? Jag önskar att svaret på den frågan var ja, men som det känns just nu så blir det ett svagt kanske. Jag är redo att ge upp vissa delar. Jag behöver inte köpa massa onödiga prylar, och försöker att inte göra det. Jag kan väl säga att jag har lyckats radera shopping som ett nöje ur mitt liv. Men visst köper man. Det märker man ännu mer när man bor själv och ska slänga skräpet som blir över själv. Det blir mycket. Äckligt mycket.
Men nog om miljöpolitik. På fredag blir det mys med Patronus, och på lördag ska jag bowla med Frida, Hanna m.m. MK-party på söndag tror jag? Nu ska jag äta min mat. (Hör Anna Skipper skrika i mitt öra: INGEN MAT EFTER KLOCKAN SJU. Och jag svarar: F U. F U.
Kommentarer
Trackback
